I veckan är det två år sedan Elib lanserade en ny modell för hur bibliotek kan få tillgång till digitala böcker. Den nya modellen, som förankrats hos både förlag och bibliotek för att båda sidors önskemål skulle tillgodoses, går i korthet ut på:

  • Förlagen kunde nu sätta flexibla priser, så att nyare titlar kostade något mer och sedan blev billigare allt eftersom boken åldrades. I gengäld släpps nya titlar direkt i stället för att som tidigare sättas i karens.
  • Biblioteken fick bättre kontroll över vilka titlar de ville ta in, och när de ville göra det, samt mer flexibla budgetverktyg för att säkerställa att de bara betalade för det de ville betala för.
  • Utöver s k accessprissättning, där biblioteken får fri tillgång till böcker och sedan betalar per lån, infördes parallellt också stycklicensprissättning, där biblioteken betalar i förskott för ett visst antal lån. Förlag kan välja vilken/vilka modeller de ville publicera sina böcker i, och biblioteken kan välja under vilken/vilka modeller de ville ta in böckerna.
  • Biblioteken fick bättre möjligheter att bygga flexibla och moderna webblösningar för digital bokutlåning, antingen via färdiga sidor från Elib eller genom att integrera utlåningen i sin egen webbplattform.

Läs mer om den nya modellen här.

Sedan januari 2015 har alla bibliotek använt sig av den nya modellen. Det innebär naturligtvis inte att arbetet är klart för all framtid; digitala affärsmodeller blir ju aldrig ”färdiga”, de behöver alltid utvecklas med tekniken och användarnas förväntningar, och utöver den planering som redan är inplanerad under de närmaste månaderna och som bl a kommer att innebära förbättringar av bibliotekssidorna ser vi fram emot att få in mer förbättringsförslag. Men ett par erfarenheter kan fastslås:

Utbudet har ökat kraftigt. En av målsättningarna med införandet av den flexibla prissättningen var att göra det enklare för bibliotek att få tillgång till nya titlar, som under den gamla modellen ofta låg i den s k karensen, samtidigt som förlagen kunde sätta ett pris som gjorde tjänsten hållbar för dem. Jämfört med de bibliotek som under december 2014 fortfarande låg i den gamla modellen har utbudet av digitala böcker till biblioteken näst intill fördubblats – i skrivande stund finns 20 639 titlar tillgängliga för bibliotek att låna ut, trots att mer än 90% av utbudet fortfarande kostar 20 kronor eller mindre, och snittpriset på en utlånad bok ligger på knappt 21 kr.

Accesspriser är fortsatt mest populära. Stycklicenser har diskuterats i många år i Sverige, och i olika omgångar önskats av både bibliotek och förlag. I och med den nya modellen gjordes en stor mängd titlar tillgängliga i både stycklicens- och accesspriser, och hittills har biblioteken nästan uteslutande valt att fortsätta med accesspriser (dvs fritt inköp och betalning per lån). Eftersom accesspriser också gör det möjligt för biblioteken att bygga upp ett stort utbud av titlar – både nya och gamla – utan att betala i förskott har även det ökade utbudet kommit låntagarna till godo. Jämfört med länder med stycklicens, där höga inköpskostnader gör att bibliotek måste begränsa sin katalog, har det genomsnittliga biblioteket idag valt in ca 75% av det totala utbudet av digitala böcker, vilket också gör det möjligt för biblioteken att arbeta aktivt med hela sortimentet och inte enbart de allra nyaste titlarna.

Bibliotek vill ha aktiv men enkel kontroll över sitt utbud. Ett av grundkraven från biblioteken som ledde till framtagandet av den nya modellen var just möjligheten att själva kontrollera sitt utbud i detalj. I praktiken har de flesta biblioteken valt att automatisera detta arbete, eftersom det stora antalet tillgängliga titlar gör att ett manuellt urvalsarbete kräver en stor och fortlöpande arbetsinsats från bibliotekens sida. Det blir alltid en avvägning mellan automatisering och detaljstyrning, så verktyg för att underlätta för biblioteken att välja just det utbud som passar dem är alltså viktiga. I detta ingår också att göra det mer attraktivt för förlag att driva en aktiv prissättningsstrategi. De verktyg som finns idag löser detta till viss del, men kan förbättras.

…och sin budget. Baksidan med accessmodellen är att det är svårt att förutsäga kostnader; biblioteket kan ju inte bestämma hur många låntagare som vill låna en viss titel. Ända sedan starten år 2002 har därför svenska bibliotek satt gränser, både för hur mycket varje enskild låntagare får låna och hur mycket biblioteket vill låna ut totalt under en given budgetperiod. I och med den nya modellen har dessa verktyg blivit mer flexibla. Under de senaste två åren som sammanfallit med införandet av den nya modellen har bibliotekens genomsnittliga kostnader för utlåning av e-böcker i princip slutat öka, och det är idag betydligt färre bibliotek som når upp till den totalgräns de satt för hur mycket de har råd att låna ut. Det finns dock utrymme för förbättringar; ett intressant projekt är t ex det som drivits av Östgötabiblioteken, där låntagarna får låna enligt ett poängsystem utifrån hur dyra böckerna är, i stället för ett fast antal lån per vecka.

Bibliotek och förlag efterlyser tydliga kriterier för hur böcker prissätts. I och med att olika förlag har olika prisstrategier blir det lätt otydligt vad biblioteken kan förvänta sig; ska en populär ny bok kosta 30 eller 60 kronor, sjunker priset inom 3 månader eller 6 månader, ska en ny novell verkligen kosta lika mycket som en ny roman…? Även många förlag har efterlyst tydliga erfarenheter runt vilka priser som är gångbara för att komma ut hos biblioteken utan att för den sakens skull gå med förlust. SKL och Natur & Kultur gick i slutet av 2014 ut med ett förslag till prissättningstrappa som skulle innebära större tydlighet och förutsägbarhet, och flera mindre förlag har sedan dess hakat på denna; utvärdering pågår från SKLs sida. Flera andra förlag har dock uttryckt skepsis över att återgå till en modell med fast prissättning som inte tar hänsyn till t ex längd eller efterfrågan på en bok, och valt att i stället hålla sig till en egen aktiv prissättning.

Ljudböcker ökar i popularitet. I den gamla modellen tillät avtalen endast utlån av ljudböcker till datorer. I och med den nya lösningen kan låntagare även låna till smartphones och surfplattor, och detta har lett till en ökad efterfrågan på ljudböcker i bibliotekets sortiment. Speciellt gäller detta sedan vi införde förbättrade ljudboksspelare i december 2015.

Webblösningen är viktig. För att allt detta slutligen ska komma själva låntagarna till godo krävs en webblösning som lyfter fram det digitala utbudet och gör det lättillgängligt för användarna. Detta gäller den tekniska information som behövs – hjälptexter, länkar till appar, etc – men minst lika viktigt är att lyfta fram själva det litterära utbudet. Precis som ett fysiskt bibliotek ofta har hyllor med boktips, populära och aktuella titlar o dyl behöver en framgångsrik e-bokssida låta biblioteket vara ett bibliotek och inte bara en sökbar databas. En rapport med rekommendationer och erfarenheter runt detta är under framtagande.

Flexibilitet möjliggör framtida utveckling. Det kanske viktigaste resultatet av den nya modellen är ändå att de hårda bindningar som fanns i den gamla har lösts upp. I stället för en modell där det står hugget i sten vad en bok ska kosta, hur det ska tas betalt för den, och under vilka villkor biblioteken ska få tillgång till den och kunna visa upp den för sina låntagare finns nu en lösning som uppmuntrar till dialog och samarbete och gör det möjligt att bygga framtida lösningar utan att behöva gå tillbaka till ruta 1 varje gång man vill ändra en detalj eller lägga till en ny funktion. Initiativ som Stockholms barnbokssatsning, SKLs avtal och Kungliga Bibliotekets e-boksuppdrag är bara några av de nysatsningar som vi hoppas se framöver, och som vi är glada att kunna bidra till.

Den här posten är, med mindre uppdateringar, hämtad från vår rapport Digital utlåning på bibliotek världen över, som också diskuterar hur den svenska modellen kan jämföras med olika modeller som används i andra länder.