Digital tröst

Det finns en typ av löjlig och lite genant sorg som förhoppningsvis inte slår till allt för ofta. Jag drabbades av den när Prince dog förra året, när Kurt Vonnegut dog 2007 och jag kommer att drabbas av den när Fay Weldon och Madonna dör. Jag talar om sorgen efter en person jag byggt en livslång relation till utan att någonsin möta hen. En kändis jag i alla lägen backar likt en förälder med en blind fläck för avkommans brister och redo att fördöma den som inte känner likadant. Den sorg som uppstår när objektet för min reservationslösa kärlek går hädan kan därmed sägas vara helt patetisk eftersom Prince aldrig ägnat mig en tanke. Inte heller Torgny Lindgren.

När jag i torsdags kväll fick veta att Torgny Lindgren hade dött kände jag mig först nästan personligt skymfad emedan det var uppenbart att andra informerats först. Efter att ha påmint mig själv om att han faktiskt inte är min far eller farbror fanns bara ett akut sug efter Pölsan. Inte den grå röra jag växte upp på utan Lindgrens underbara roman från 2002 där jag presenterades för två sommelier på pölsa och deras jakt på den optimala och slutgiltiga anrättningen. Det visade sig inte finnas en enda Lindgren i min city-bantade platsbyggda bokhylla. Inte ens Ormens väg på hälleberget. Pappas bokhylla finns i Östersund,  mammas i Örebro och något sa mig att relationen till grannarna kunde skadats allvarligt om jag rödgråten stormat runt och frågat efter Pölsan.

Sedan en livstid är jag en storkonsument av pappersböcker och sedan ett år tvåspråkig och talar böcker flytande digitalt. Jag märker inte längre märkbart skillnaden mellan e-böcker, tryckta böcker och ljudböcker – de passar bara mer eller mindre bra i olika situationer. Att lyssna är att gå till jobbet, att pappersläsa är att vara ensam hemma med en kopp te och att e-boka är att desperat behöva nå en kär gammal bortgången vän bums sent en torsdagskväll. Att få tillgång till precis den bok jag längtar efter precis när jag gör det är normalt sätt lyx – denna första vårdag i mars en välkommen och oväntad tröst. Jag spenderade halva natten med Torgnys egna, särpräglade tonfall och förmåga att med så få ord berätta så mycket. När jag läser Torgny Lindgren hör jag alltid hans röst, icke desto mindre gläds jag över att han hann läsa in inte mindre än fem av sina böcker, fyra romaner och en novellsamling*, som ljudböcker. Så tog jag farväl av Torgny med vissheten att han lever vidare i sin lågmälda finurlighet och jag ser fram emot att få läsa Minnen igen och ängslas över att återförenas med Ormens väg på hälleberget. Jag är glad att Torgny Lindgren finns så väl representerad digitalt och hoppas att vi går mot en framtid där Fay Weldon också ska finnas där i det digitala rummet. Lika självklart som Madonna.

//Anna-Sara Torgnysdotter (dock inte Lindgrens), marknadskommunikatör, Axiell Media

*Pölsan, Ormens väg på hälleberget, Dorés bibel, Norrlands akvavit och Berättelserna

Pölsa, upprepade han med blicken riktad på smörgåsen, det ordet har jag aldrig fått lära mig.Det är ett av språkets vanligaste ord, sade Eva. Hon hade satt sig på vedbänken vid spisen.Den smälter mellan gommen och tungan, sade Robert Maser. I Mecklenburg skulle vi säga sylta. Pölsan är nog den läckraste sylta jag smakat i hela mitt liv. Min pölsa, sade hon, är branog simpel. Det finns pölsan som är betydligt bättre. Och det finns pölsan som stort sett är bäst. Sedan finns det också pölsan som är den yppersta. Men henne kan man inte tala om. När Robert ätit upp de båda smörgåsarna och tömt tekoppen lade han två kronor på kanten av blomfatet under julkaktusen. Det börjar bli kallt, sade han sedan. Jag måste finna ett hus där jag kan bo.
Jo, sade Eva. Det finns sju årstider. En vår, en sommar, en höst och fyra vintrar.
I Mecklenburg, sade han, kunde vi aldrig upptäcka mer än fyra årstider.
I tidningen såg jag att folket äter hästkadaver i Tyskland, sade hon. Men det stod inte om de kokar eller steker.
De flesta kokar, sade han. Sedan mal man det kokta köttet i köttkvarnen till en brungrå sörja. Man äter med sked.
Men jag vet ett hus, sade hon. Det står tomt, Matilda Holmström har gett mig nyckeln. Om någon skulle vilja. Det är ingenting märkvärdigt. Det är bara ett hus.
Fyra väggar och ett tak, sade han, det är allt jag behöver. I Tyskland finner man ofta tre väggar och ett halvt tak. Eller fyra väggar men inget tak. Eller ett tak med två väggar.

– Pölsan, 2002

2017-03-20T21:56:54+00:00 20 March 2017|Bibliotek, Elib, Författare, Läsning, Tips|

2 Kommentarer

  1. Kristofer Fredriksson 2017-03-21 at 10:50 - Reply

    Plötsligt händer det: Triss! 1) En text där Madonna nämns respektfullt två gånger. 2) En text med ett för mig nytt verb: e-boka. 3) En text med en ordvitsig knorr: ”Anna-Sara Torgnysdotter (dock inte Lindgrens).” Och så extrachansen: Jag har aldrig läst människan, men nu blir jag riktigt sugen på den där ”Pölsan”. Man måste ju bara lita på en människa som älskar Fay Weldon!

    • Anna-Sara Torgnysdotter 2017-03-21 at 11:01 - Reply

      Tack. Fantastiskt att vi kan inspirera! Då vill vi särskilt rekommendera den som ljudbok. God lyssning!

Leave A Comment